Everspace 2 - Recension (2024)

Ett gruvuppdrag går snett. Du blir kidnappad, försöker fly när en hel armada stormar basen du är fångad på. Alla verkar vara ute efter dig, men tack vare en oväntad ny bekantskap lyckas du rädda en vän och fly bort från farorna. Det exploderar, neonljus pulserar från vapnen och det är en vacker dans av färger som uppenbarar sig framför dig. Everspace 2 är lite som ett Diablo i rymden. Med hjälp av ditt rymdskepp slår du sedan ut störningsutrustningen som gör att du kan spola igång din motor för att färdas bort snabbare än ljusets hastighet. Att färdas fort är det som låter dig flyga mellan olika områden. Du kan även använda ett annat läge för att färdas snabbt inom en stor öppen nivå. Detta inledande scenario hjälper spelaren att snabbt lära sig grunderna. Jag tycker att det görs på ett bra och engagerande sätt.

Om du spelat föregångaren som var en rogue-light kommer uppföljaren kännas både bekant och främmande. Den bästa förklaringen är skillnaden mellan Dawn of War och Dawn of War 2. Vi talar om en ny genre även om aspekter av originalet finns kvar. Borta är den konstanta stressen att dö och börja om från början. Du intar rollen som Adam, samma protagonist som i originalet. Han är en militär-klon på flykt undan en regim som vill dig illa. Den stora skillnaden är att uppföljaren öppnar upp kosmos och låter dig färdas till solsystem på egen vilja. Det är inte helt öppet som i No Mans Sky. Snarare flyger du mellan större öppna sandlådor. Varje solsystem låter dig hoppa in i mängder av dessa både framslumpade och handgjorda. Du väljer vart du flyger, vilka uppdrag du tar dig an och hur du uppgraderar ditt eller dina rymdskepp.

Du kan byta färger, skräddarsy allt från både utseenden till vapensystem. Genom att donera resurser du samlar till dina kompanjoner kan du låsa upp starka förbättringar. Det som slår mig direkt är hur modulärt allting runt ditt rymdskepp är. Du kan även uppgradera enstaka komponenter eller vapen genom att bygga uppgraderingar med material. Precis som i action-rollspel finns det en färgkodning med bättre och sämre föremål. Du kommer konstant att plocka bort, lägga till, uppgradera och förbättra ditt rymdskepp. Allt har en funktion även föremål som ersätter rollen för drycker i exempelvis Diablo 4. Du kan kortvarigt förstärka dina vapen, ge dig mer hälsa och annat. Gillar du "looter-shooters" med rollspelsinslag i en stor värld finns det mycket att hämta.

Detta är en annons:

Förutom att uppgradera dina rymdskepp under äventyrets gång kan du även köpa nya. Det finns flertalet klasser du kan använda dig av. I ett traditionellt rollspel är man ofta låst i en klass, i detta kan du byta om du har pengar. Klasserna är fördelade i tre vikter "Ligt, Medium, Heavy". Du har rymdskepp med kulsprutetorn och bra med sköldar. Det finns hangarskepp som har en armada av drönare att skicka ut. Du kan också välja lättbepansrade rymdskepp som utmanövrerar fienden. Det finns ett rymdskepp för alla. Jag gillar att alla kategorier är gångbara.

Alla klasser har en ultimat förmåga som hjälper dig att sopa rent på slagfältet. Bombarna har vad som kan liknas vid ett mindre kärnvapen, jaktskeppen låter dig göra enorm skada med vapnen under kort tid. Det finns även en klass som låter dig paralysera runt fem rymdskepp i en sorts nätverk och alla delar skadan andra i nätverket tar. Utöver det kan du ge mer poäng i kategorier som sköldar och annat på ditt rymdskepp, eller låsa upp specialförmågor. Det är många samverkande system du kan pilla med. Alla rymdskepp har sina statistiska svagheter och styrkor. Mina favoriter blev snabbt Interceptor, Striker och Vindicator. Interceptor är som namnet antyder bra på att slåss mot fiender. Den är bra på att dela ut skada utan att vara långsam eller svårstyrd. Striker är grym att slå ut flera mål åt gången utan att vara så begränsad i storlek, hastighet eller styrförmåga. Vindicator tyckte jag var rolig att flyga eftersom det är ett litet hangarskepp fyllt med drönare att skicka ut.

Detta är en annons:

Du är ditt rymdskepp och kommer spendera all tid i förarsätet. För att möta det är nivåerna både utformade som öppna ytor, och små puss*l. Du kan navigera på insidan av strukturer i rymden, hitta hemligheter och lösa puss*l med rymdskeppet. Det finns en mängd aktiviteter att göra utanför huvuduppdragen. Huvuduppdragen följer en berättelse som bjuder på 2D-konst, röstskådespel och karaktärer. Tyvärr är berättelsen det minst intressanta med detta spel. Vissa av karaktärerna som du möter både nya och gamla fungerar väldigt bra. Berättelsen är inte något jag uppfattade som minnesvärt. Den introducerar dig till action-momenten och erbjuder tillfällen för lite roande dialog.

Jag älskar att AI-kompanjonen Hive från föregångaren är tillbaka. Den gillar inte att hamna i samma rymdskepp som dig. Jag gillade den här duon i föregångaren och de lyckas bra även här. Tillsammans med sidoaktiviteter, det spelmässiga och den öppna världen där du alltid hittar något att göra finns det ett riktigt starkt fundament. Jag gillar skarpt vad Rockfish Games byggt. Det är ett snyggt rymdspektakel precis som sin föregångare. Det låter även väldigt bra. Musiken och färgerna får mig att tänka på Thor: Ragnarock. Det låter distinkt och det hjälper spelet att sticka ut en aning. Spelet är väldigt varierande visuellt. Ena stunden slåss du över en planet som är krackelerad av ett vapen, i andra stunden färdas du i mörker genom moln för att hitta gamla skrov. Efter det flyger du över sanddyner på en planet och skjuter fiender över planetära baser. Höjdpunkten för mig är just miljöbytet och alla vackra scener ute i rymden.

När du klarat kampanjen finns det mer att göra. Precis som i Diablo III med sina Nephalem Rifts finns det något som kallas för Ancient Rifts. Du sugs in i ett slagfält och får slåss mot fiender på ett antal nivåer. När du klarat en nivå får du lite alternativ att fortsätta. Det fungerar i princip exakt på samma sätt som det första spelet. Tanken med detta är att ge dig en form av "End Game" som utmanar och slumpar fram olika scenarion för dina skeppsbyggen att skjuta sig genom. Jag tycker att det fungerar ypperligt. Även om stjärnsystemen du färdas mellan går upp i nivå med tiden och erbjuder svårare hot är detta ett välkommet inslag redan från start.

Everspace 2 bjuder på strålande grafik, härlig musik, grymt ljud och ett fantastiskt roande spelmässigt upplägg. Jag trodde inte på förhand att detta lättspelade intensiva actionupplägg skulle hålla för ett helt spel, men jag är inte missnöjd eller uttråkad efter 50-timmar med titeln. Du kan räkna med närmare 100-timmar om du ska göra allt. Även om berättelsen är svag så gillar jag flera av karaktärerna och det spelmässiga tillsammans med miljöerna, pusslen och allt annat kompenserar för detta. Everspace 2 är som bäst när du flyger utanför stigen lagd framför dig och utforskar. Du kommer alltid hitta något puss*l, en gruva att flyga ner i eller en bas fylld med fiender att spränga. Det påminner lite om Starglider 2 i det avseendet från 1988. Det är utan tvekan det bästa jag spelat i genren ihop med Diablo IV i år. Om du gillar actionrollspel är detta en given rekommendation.